Ny dag, ny krönika - landslaget
Jag kallar mina inlägg för krönikor, kanske kan vara ett uppslag för ett framtida inlägg...förlåt krönika. Den här skall handla om nåt annat väldigt samhälligt, Zlatan och landslaget. Krönikan kommer att bli indelad i två separata inlägg, ett om landslaget och ett om Zlatan. Dagens ämne är landslaget. Ämnet är ju aktuellt då det är en viktig match nu till helgen. Många tycker nog det är en win win situation. Vinst och goda möjligheter till VM eller förlust och goda möjligheter till ett lag utan Lagerbäck. Nu ansluter inte jag mig till Lagerbäckhatarna även om jag inte alltid gillar hans val.
Vi börjar med lite Zlatan trots att fokus är på laget. Den här mannen med stor näsa har blivit sinnesjukt populär. För populär enligt mig. Alltså jag gillar honom och ser så många matcher jag kan. Men han är för populär i förhållande till vad han presterar, främst i landslaget men även i viktiga matcher för sina klubblag. Om man ger Zlatan nån som helst kritik så blir man genast, av Zlatanisterna, stämplad som en Zlatanhatare. Det här tycker jag är sjukt. Man måste få kritisera alla spelare. Men det fungerar inte så i Sverige, antingen hatar man eller så älskar man. Allt är svart eller vitt, finns ingen där emellan. Det gäller ju inte bara Zlatan. Kolla på Elmandersnacket nu. För två år sen var han populär som fan och alla hyllade honom och han var lika bra som Zlatan. Nu hatar folk honom, han platsar inte i korpserien ens. Anders Svensson, var ett jävla liv när han inte fick starta i VM 02. Då var han gud och lika bra som Zlatan. Sen blev han ordinarie å då sög han. Eller ja det var ju som så att Kim hade börjat slå igenom så då ville folk se honom och då blev Svensson hatad istället för att vara gud. Sen blev Kim ordinarie å nu suger han helt plötsligt, nu ska det in med en massa nonames från U21 istället. Å Svensson har flyttat bak ett snäpp på planen och gör det bra, men han är hatad och äter tacos för jämnan.
Är det nån som ser ett mönster här? Inte ordinarie och man är älskad å lika bra som Zlatan. Ordinarie å man suger och är hatad. Folk är verkligen hjärndöda. Felet enligt mig ligger i att folk tror vi kan spela likadant som Brasilien, Spanien, Argentina osv....Ja om vi får in den där fantastiska spelaren som sitter på bänken förstås, bara han kommer in så löser det sig. Media hittar ett objekt som de väljer att fokusera på för att sälja lösnummer och reklamspots. Ofta så är det nån talang i Allsvenskan som gör bra resultat där och så hypar man honom å folk köper det med hull å hå, eller vad fasen man säger. Senaste exemplet, Rasmus Elm. Jag har sen jag såg honom live i förra Danmarksmatchen tyckt att han är....ordinär. Inte dålig, inte bra. Bra spelsinne men långsam och orörlig. Finns som mest en bra "Holländskaliganspelare" i honom, hoppas dock att jag har fel. Men åter till saken. Folk får för stora förväntningar på spelarna och tror att Sverige ska spela hem VM och dessutom göra det som om de vore Barcelonas förebild.
Det här leder till att folk hatar Lagerbäck eftersom han spelar fotboll som snarare påminner om nåt som skulle kunna vara Italiens förebilder. Tokdefensivt, långsamt å tråkigt. Folk förstår inte att Sverige inte kan spela som de bästa tekniska lagen. Eller visst vi kan ju spela som dem men kommer aldrig kunna göra det lika bra. Låt säga att Barcelona ska möta nåt mittenlag i ligan och det laget ställer upp med exakt samma spelsystem som Barcelona, vilket lag vinner? Barcelona kommer vinna 99 av 100 matcher och den 100e matchen vinner dem inte enbart för att dem inte var taggade. Nej ska man vinna matcher så måste man göra det genom att göra det man är bra på. I Sveriges fall är det gneta och kämpa. Inte kul att se på men vill vi att dem ska vinna så får vi stå ut med det. Sen så betyder inte det att det är ok att slå Malta med 1-0 på ett jävla självmål. Såna matcher ska vi kunna vinna stort, men där är det faktiskt vi som är Brasilien och dem Sverige. Men lag som är jämnbördiga eller bättre än oss måste vi slå med våra egna styrkor och det är inte sambalir.
Och sen alla som tycker att Lagerbäck ska bort, vem ska dem ta in istället? Svennis som kostar multum men egentligen har samma filosofi som Lagerbäck? Backe som säkert tar en del pröjs och har samma filosofi som Lagerbäck? Lennartsson som förbundet frsöker göra till en klon av Lagerbäck? Nån som ser ett mönster? Svenska tränare har alla gått i samma skola och de är tillräckligt begåvade för att förstå hur Sverige måste spela för att kunna vinna matcher. Nej det är inte tränarna som det är fel på. Allt handlar om hur pass bra generation spelare vi har i Sverige för stunden. 94 så hade vi flera bra spelare samtidigt, ofta så har vi en eller två som är riktigt bra och sen medelmåttor. Men 94 så fanns där en gigant på mitten i Jonas Thern, han var grym både defensivt och offensivt, hade en fantastisk blick för spelet. Vi hade en perfekt backlinje med, Nilsson, Ljung, Andersson och Björklund. Dem kompletterade varandra bra, speciellt mittbackarna med en stor stark och en kvick. Ravelli var ok i mål. På topp hade vi en killer i Dahlin, eller Der Bomber som de kallade honom i Tyskland, och Kennet som vann allt i luften. Och på det så hade vi Brolin som kan ha varit hela Vm´s bästa spelare, konkurrens av Romario, Hagi och Stoichkov. Utöver att vi hade ovanligt bra spelare då så hade dem även en hysterisk formtopp. Det här gav alltså ett brons och vi förlorade bara en match. Mot Brasilien. EM 04 så hade vi det näst bästa lag jag upplevt under min livstid och då hade vi de tre stora, Ljungberg, Larsson och Zlatan. Larsson och Ljungberg stod på topp och Zlatan hade precis börjat utvecklass till en klasspelare. Utöver det så hade vi spelare som överträffade sig själva som tex Jakobsson och Edman. Det här räckte till kvartsfinal. Gemensant för de här två lagen, förutom bra generationer och hysterisk form, är att dem spelade efter sina resurser och lekte inte Brassar.
Men visst det vore kul om det kom in nån utländsk tränare som försökte spela 4-3-3 Barcelonastyle. Skulle ge katastrofresultat men sen så skulle förhoppningsvis folk hålla käften.
/Stefan - Simon Bank och Erik Nivas förebild
Vi börjar med lite Zlatan trots att fokus är på laget. Den här mannen med stor näsa har blivit sinnesjukt populär. För populär enligt mig. Alltså jag gillar honom och ser så många matcher jag kan. Men han är för populär i förhållande till vad han presterar, främst i landslaget men även i viktiga matcher för sina klubblag. Om man ger Zlatan nån som helst kritik så blir man genast, av Zlatanisterna, stämplad som en Zlatanhatare. Det här tycker jag är sjukt. Man måste få kritisera alla spelare. Men det fungerar inte så i Sverige, antingen hatar man eller så älskar man. Allt är svart eller vitt, finns ingen där emellan. Det gäller ju inte bara Zlatan. Kolla på Elmandersnacket nu. För två år sen var han populär som fan och alla hyllade honom och han var lika bra som Zlatan. Nu hatar folk honom, han platsar inte i korpserien ens. Anders Svensson, var ett jävla liv när han inte fick starta i VM 02. Då var han gud och lika bra som Zlatan. Sen blev han ordinarie å då sög han. Eller ja det var ju som så att Kim hade börjat slå igenom så då ville folk se honom och då blev Svensson hatad istället för att vara gud. Sen blev Kim ordinarie å nu suger han helt plötsligt, nu ska det in med en massa nonames från U21 istället. Å Svensson har flyttat bak ett snäpp på planen och gör det bra, men han är hatad och äter tacos för jämnan.
Är det nån som ser ett mönster här? Inte ordinarie och man är älskad å lika bra som Zlatan. Ordinarie å man suger och är hatad. Folk är verkligen hjärndöda. Felet enligt mig ligger i att folk tror vi kan spela likadant som Brasilien, Spanien, Argentina osv....Ja om vi får in den där fantastiska spelaren som sitter på bänken förstås, bara han kommer in så löser det sig. Media hittar ett objekt som de väljer att fokusera på för att sälja lösnummer och reklamspots. Ofta så är det nån talang i Allsvenskan som gör bra resultat där och så hypar man honom å folk köper det med hull å hå, eller vad fasen man säger. Senaste exemplet, Rasmus Elm. Jag har sen jag såg honom live i förra Danmarksmatchen tyckt att han är....ordinär. Inte dålig, inte bra. Bra spelsinne men långsam och orörlig. Finns som mest en bra "Holländskaliganspelare" i honom, hoppas dock att jag har fel. Men åter till saken. Folk får för stora förväntningar på spelarna och tror att Sverige ska spela hem VM och dessutom göra det som om de vore Barcelonas förebild.
Det här leder till att folk hatar Lagerbäck eftersom han spelar fotboll som snarare påminner om nåt som skulle kunna vara Italiens förebilder. Tokdefensivt, långsamt å tråkigt. Folk förstår inte att Sverige inte kan spela som de bästa tekniska lagen. Eller visst vi kan ju spela som dem men kommer aldrig kunna göra det lika bra. Låt säga att Barcelona ska möta nåt mittenlag i ligan och det laget ställer upp med exakt samma spelsystem som Barcelona, vilket lag vinner? Barcelona kommer vinna 99 av 100 matcher och den 100e matchen vinner dem inte enbart för att dem inte var taggade. Nej ska man vinna matcher så måste man göra det genom att göra det man är bra på. I Sveriges fall är det gneta och kämpa. Inte kul att se på men vill vi att dem ska vinna så får vi stå ut med det. Sen så betyder inte det att det är ok att slå Malta med 1-0 på ett jävla självmål. Såna matcher ska vi kunna vinna stort, men där är det faktiskt vi som är Brasilien och dem Sverige. Men lag som är jämnbördiga eller bättre än oss måste vi slå med våra egna styrkor och det är inte sambalir.
Och sen alla som tycker att Lagerbäck ska bort, vem ska dem ta in istället? Svennis som kostar multum men egentligen har samma filosofi som Lagerbäck? Backe som säkert tar en del pröjs och har samma filosofi som Lagerbäck? Lennartsson som förbundet frsöker göra till en klon av Lagerbäck? Nån som ser ett mönster? Svenska tränare har alla gått i samma skola och de är tillräckligt begåvade för att förstå hur Sverige måste spela för att kunna vinna matcher. Nej det är inte tränarna som det är fel på. Allt handlar om hur pass bra generation spelare vi har i Sverige för stunden. 94 så hade vi flera bra spelare samtidigt, ofta så har vi en eller två som är riktigt bra och sen medelmåttor. Men 94 så fanns där en gigant på mitten i Jonas Thern, han var grym både defensivt och offensivt, hade en fantastisk blick för spelet. Vi hade en perfekt backlinje med, Nilsson, Ljung, Andersson och Björklund. Dem kompletterade varandra bra, speciellt mittbackarna med en stor stark och en kvick. Ravelli var ok i mål. På topp hade vi en killer i Dahlin, eller Der Bomber som de kallade honom i Tyskland, och Kennet som vann allt i luften. Och på det så hade vi Brolin som kan ha varit hela Vm´s bästa spelare, konkurrens av Romario, Hagi och Stoichkov. Utöver att vi hade ovanligt bra spelare då så hade dem även en hysterisk formtopp. Det här gav alltså ett brons och vi förlorade bara en match. Mot Brasilien. EM 04 så hade vi det näst bästa lag jag upplevt under min livstid och då hade vi de tre stora, Ljungberg, Larsson och Zlatan. Larsson och Ljungberg stod på topp och Zlatan hade precis börjat utvecklass till en klasspelare. Utöver det så hade vi spelare som överträffade sig själva som tex Jakobsson och Edman. Det här räckte till kvartsfinal. Gemensant för de här två lagen, förutom bra generationer och hysterisk form, är att dem spelade efter sina resurser och lekte inte Brassar.
Men visst det vore kul om det kom in nån utländsk tränare som försökte spela 4-3-3 Barcelonastyle. Skulle ge katastrofresultat men sen så skulle förhoppningsvis folk hålla käften.
/Stefan - Simon Bank och Erik Nivas förebild
Kommentarer
Trackback
