StefanochAffe

Affe vill att jag ska skriva nåt på bloggen. Skyll dig själv tänker jag då för det kommer bli ett riktigt jävla neggoinlägg. Men det e kanske bra att skriva av sig så att hela Sverige kan ta del av mina trasiga själ, eller iaf ni typ åtta pers som brukar läsa skiten. Så varför neggo? Jo pga. av en tjej såklart. Närmre bestämt en Carro, ja jag skriver fan ditt riktiga namn nu, det du! Behöver inte förklara vem hon är för de vet de flesta redan men sammanfattningsvis så har vi träffats sen i aug kanske och lärt känna varandra och tagit det väldans lugnt, på inrådan från en kompis som känner kjoltyget i fråga. Iaf så har det sakta men säkert trappats upp och det har känts som om vi byggt för något seriöst. Det gick smärtfritt fram till slutet av November då det började hända saker mellan oss. Fram tills dess så hade jag funderat mycket över vad hon var ute efter, kompis eller pojkvän. Tyckte inte det var självklart att hon ville något trots att folk prompt hävdade att så måste vara fallet men jag vågade inte tro på något. Men då det till slut hände saker mellan oss så vågade jag själv tro på det med å kopplade på känslorna och trodde verkligen för en gångs skull att det skulle gå bra för mig. Men så började hon helt plötsligt dra sig undan lagom tills jag precis börjat tro att det var klart, pisstajming! Visste inte riktigt varför det skulle börja krånglas då men det hände en del saker i hennes liv då å hon vart nog lite nere och så å det trodde jag var anledningen till att hon drog sig undan å sen dess har jag väl grubblat en massa över det och funderat ut olika strategier för hur jag skulle gå vidare. Tänkte väl att hon behövde lite stöd och muntras upp sen så skulle det gå bra igen. Senaste veckan så har jag lyckats aktivera henne och genast så verkade hon gladare och vips så hörde hon av sig mycket mer än innan och jag trodde det kunde vara på gång igen, men sen så insåg jag mest att jag skjutit mig själv i foten genom at aktivera henne eftersom vi bara ägnade oss åt kompisgrejer och det var ju inte vad jag ville. Nu började jag känna att jag avr tvungen att prata med henne å reda ut vart vi har varandra. Samtidigt så pratade jag med kompisen som känner henne väl och han sa att det nog tyvärr bara var för mig å lägga ner henne å gå vidare vilket ledde till ett katastrofalt dåligt humör under helgen. Har haft samtalet med henne i mitt huve många ggr men sen så blir det aldrig av att man vågar ta tag i det å sen kommer man på undanflykter å börjar tänka på nya startegier istället. Men sen lite oväntat i går kväll, en stund efter vi gått på en promenad, så skriver hon att vi nog behöver pratat men att hon uppenbarligen inte har fixat att ta det live. skönt att nån tog tag i det till slut men kände redan där att det var kört för mig så på frågan om hon skulle komma bort sa jag nej, kändes överflödigt. Sen så pratade vi ett tag å här är ett litet utdrag för den som vill läsa skiten:

Jag: ok jag kanske inte vet då...jag utgår alltid från det värsta..eller att det alltid är som jag inte vill det ska vara eftersom det är väl egentligen allt jag känner till...men ok det jag trodde du skulle säga iaf var att du tycker bra om mig men att du nog mest ser på mig som en kompis....eller att du har så mycket att tänka på just nu att du inte kan förmå dig till att tycka om någon på nåt annat sätt just nu än som kompis
Jag: fast jag ska kanske inte lekahobbyanalytiker heller.....kanske bättre vi ses ändå

Carro: ja jag skulle kanske inte fått ur mig så där mycket...men för det första så hade jag nog velat veta vad du tycker och tänker, eftersom jag inte har någon aning om det... sen skulle jag nog berätta beroende på svaret att jag har en del saker i mitt hjärnkontor som behöver redas ut innan jag sårar fler människor!

Jag: det jag kan säga är väl att jag tycker om dig å jag har önskat att det skulle leda till att det blev något mellan oss

Carro: mmmm, jag kanske har fattat det på sista tiden... e väl därför jag dragit mig undan lite...

Jag: jo å det har jag nog förstått......

Jag: jag har väl kanske inte tänkt att vi pang bom på en gång skulle kasta oss in i världens seriösta förhållande heller.......ville väl att det skulle kunna bli så på lång sikt kanske men inte på en gång......aahh vet inte riktigt vad jag säger eller tänker för den delen

Carro: och jag trodde nog inte det var så allvarligt, var nog aldrig min mening att det skulle bli så allvarligt, men det är jätte dumt att inte prata om saker med en gång märker jag nu, då skulle vi vetat vart vi stod från början...

Jag: men vad tänkte du då?

Carro: ja du...vad tänker jag, att jag är väldigt ledsen att det blev så här och att jag skulle varit rak med en gång om att jag inte var/är redo för något förhållande...

Jag: jo men oavsett det.....vad har du varit ute efter med mig?

Carro: ja, alltså från allra första början så var det nog mest att jag trodde vi kunde bli bra kompisar, sen hände det lite saker å sen tyckte jag väl att det var skönt med närhet och sen insåg jag ganska snabbt att jag inte ville såra dig, men visste egentligen aldrig var du stod. å nu har jag sårat dig ändå, å jag borde fattat det mycket tidigare...

Sen fortsatte det med snack om att "omständigheterna" var fel:

Jag: men vad är omständigheterna i vårt fall?

Carro: min hjärna troligtvis!
Carro: dåligt svar

Jag: haha ok :D  så om din hjärna hade fungerat så hade det här gått bra??
Jag: eller ja nu fungerar den ju
Jag: men du förstår

Carro: ja, jag vet inte egentligen...hur det är att leva med en fungerande hjärna ;)

Jag: men vad är det med den då som förstör?

Carro: ne, det var bara dumt att komma in på min hjärna... det var inte meningen, så är det väl inte egentligen...

Carro: e väl mest så här, att det är några hjärnspöken...alltså saker från gamla förhållanden, andra saker oxå...som ja insett att jag lixom måste ta mig genom... de e lätt att tro att om man är i ett förhållande så faller allt annat på plats, men egentligen e de upp till en själv hela tiden...
Carro: de där ble väldigt flummigt, du lär inte fatta nånting....

Sen fortsatte det med lite dösnack å sen kom det här:

Carro: du...vill du säga något mer? jag e lite på väg att logga ut tror jag

Jag: jag vet inte....funderar mest på framtiden

Carro: vad funderar du då på? framtiden är en väldigt lång period (hoppas jag), så det e bra om du specificerar lite...

Jag: ja jag vet inte riktigt hur jag vill göra......det e svårt å bara ändra hur man tänker om någon till att bara vara kompis

Carro: ja, jo...jag vet!
Carro: vill du att jag ska hålla mig borta?

Jag: jag tror jag skulle ha svårt för ett renodlat kompisförhållande

Carro: ja, det brukar inte funka....

Jag: det e svårt å släppa nån då å sen om du skulle träffa någon och "omständigheterna" då skulle passa så skulle det inte kännas bra

 Carro: eller tvärtom...om du skulle träffa nån....

Jag: skulle du bli ledsen då?

Carro: det vet jag faktiskt inte, men jag vet att jag skulle kunna låtsas att jag inte blev det, så att jag inte blev det helt enkelt..

Jag: men varför skulle du bli det ifall du blev det?

Carro: men det va mest hur du uttryckte de... lät som att du inte trodde du skulle träffa nån..

Men vafan menar hon där folk??? Hur kul är det att få nobben av en tjej du verkligen tycker om pga. av omständigheterna? Kul å veta att man får nobben pga. omständigheterna, gå runt å veta att jag hade fått vara med min kalastjej om det bara var rätt omständigheter men nu ska jag komma över henne å acceptera att vi inte kan vara tillsammans för det. Hade hellre sett att hon gnuggade mitt ansikte asfalt i 5 min än det här. Då kan man bryta ihop och komma igen men nu kommer det alltid finnas i bakhuvet att hon kanske tycker om mig ändå å så ger man inte upp helt ändå. Om det nu är omständigheterna då, kan ju lika gärna vara en ursäkt bara.

Å nu sitter man här vid datorn å pratar på msn med kompisar och skämtar å har sig å är allmänt falsk då tårarna samtidigt i jämna strömmar rullar ner för kinderna.

How is that for a inlägg Affe?

Tycker synd om er alla som har lyckats läsa det här!!

//Stefan