Hur kommer man över nån?
Min TV fungerar dåligt just nu eller ja är väl inte teven men just nu fungerar bara dem kanalerna som man inte ens skulle vilja ha om man fick betalt för det =svts kanaler, tv4 och kanalernas kanal nämligen Star! Iaf så räcker frånvarandet av sitcoms att titta på såhär på natten till att jag ska börja grubbla å få ont i magen.
Idag var första gången jag mötte Carro efter våra samtal, vart iofs bara ett snabbt hej när hon passerade mig å Dåren i skolan, men hejet räckte till att jag skulle få ont i magen. Var nog iofs "möta folk som krossat mitt hjärta"-dagen idag. Mötte först Emelie (den största hjärtekrossaren av dem alla), sen Carro, sen Emelie igen å sen i stan en st Malin från lite längre bak i tiden. Nu var det väl iofs mest att möta Carro som var jobbigt men dem andra påminnelsena hjälper inte riktigt till i det läget.
Men iaf är det nån jävel som vet hur man kommer över tjejer? Just nu känns det bara tomt. Jag har fan redan lyckats börja sakna henne. Eller ja jag saknar väl tanken på oss tillsammans. Saknar hur det var innan hon började dra sig undan. Saker var så mkt skönare då, man hade liksom hopp om något bra men det sket sig å nu känns det mest tomt.
En del av mig är nog rätt arg på henne för jag tycker fan inte hon har skött det hela så bra. Skulle vilja få ett utbrott på henne egentligen, skulle nog kunna hjälpa lite grann att bara få ur sig det. Men samtidigt så vet jag att jag nog inte skulle känna mig så tillfredställd efteråt ändå. Hon är liksom inte en sån man vill skälla på. Hon skulle inte stå där och käfta emot eller nåt utan snarare bara lyssna på allt, ta in det, hålla med och sen börja gråta och tycka illa om sig själv. Vilket knappast skulle hjälpa henne att hitta någon inre styrka som hon hävdade att hon behöver göra innan hon är redo för någon ny kille. Men samtidigt så vill man ändå skälla på henne, det ultimata hade varit om nån av er därute som inte är känslomässigt inblandad i det här hade gjort det. Visst jag hade känt empati för henne men hade blivit glad av att nån stått upp för mig också (notera stavningen Dåren).
Det där med inre styrka leder in mig på nästa grej. Hennes orsaker till att hon inte behövde någon kille just nu var att hon behövde hitta en inre styrka, ta reda på vad hon vill i livet och så var hon rädd för att bli sårbar och för att kunna såra någon annan vilket hon förövrigt verkar vara bra på. Men är inte alla dem där grejerna sånt som alla behöver och som alla tänker på? Den där inre styrkan bygger man ju upp under hela livet, det är inget man bara kan bygga upp och vips så finns det där. Det är liksom inget hus som man börjar bygga på och så en dag så är det färdigbyggt. Och veta vad man vill i livet vafan hallå är det nån som vet det? Tror inte majoriteten av oss ens vet det när man ligger på sin dödsbädd. Men det var tydligen viktigt att veta för annars så var det väldigt lätt att såra någon om man inte visste det. Varför i det röda helvetet ska tjejer tänka så mkt på sånt här tjaffs, låt livet har sin gång bara istället för att begränsa det av sina egna tankar. Och sen att göra sig sårbar det är väl för fan en risk som man får räkna med, lycka till att komma undan det liksom. Jag har blivit sårad ett flertal gånger men inte fan ger jag upp för det. Är det värt att vara ensam bara för att slippa risken att bli sårad? Varför måste man vara själv när man håller på med det här projektet, varför kan man inte släppa in någon i sitt liv å låta den vara med på ett hörn i det här byggandet. Jag tror att faktiskt ha någon där är en sak som gör att man kan hitta styrka, och vilja saker i livet kan man väl göra tillsammans, hur tillfredställande är det egentligen att göra saker själv? Runka vs. knulla nån!?!
Jag tycker iaf att det är relationer till andra människor som gör livet värt att leva. Hur kul är det egentligen att ha ett välbetalt jobb, vara proffs i någon sport eller sitta hemma själv framför datorn å spela poker och tjäna multum om man ändå sen bara kommer hem till ett tomt hus eller en tom lägenhet och det inte är någon som ringer till en. Visst nu är hon ju inte ensam å inte har kompisar eller så men samtidigt så helt plötsligt så kan alla vara borta. Inte att dem dör eller börjar hata henne då men bo på ett campus gör man inte i all evighet å hon har ju bara några månader kvar här. Tror hon att alla hennes kompisar kommer bo kvar här med henne eller flytta med henne nånstans? Nej stå du där själv om några månader å se hur mycket inre styrka du kommer ha då.
Sen såklart som mitt liv har fungerat så skulle jag inte bli förvånad om allt det där tjaffset ändå bara var dåliga bortförklaringar så att om nån månad eller nåt så ser man henne helt plötsligt hand i hand med nån kille. Men då kommer fan hon få känna på en hårtork som skulle få Sir Alex berömda hårtork att framstå som en hårtork som inte ens kan torka ett mikroskåpiskt pubishår. Men med mitt flyt så kommer det bli så. Hur många människor råkar ut för följande:Bli störtkär i en tjej och sen få hjärtat krossat av henne, vid tillfället så bor man 12 mil ifrån varandra, när man mår som sämst så flyttar man till ett nytt ställe och samtidigt så inser man att tjejen oxå flyttat till samma ställe vilket är illa nog, men eftersom det är mig det gäller så räcker det inte med att bo på samma ställe utan man lyckas då självklart bli grannar så man kan se rakt in i varandras lägenheter och att komma över någon man ser var dag och då blir påmind om är på gränsen till omöjligt och att sen då på det veta att var gång man tittar ut genom fönstret så riskerar man se henne i famnen på nån annan vilket också har hänt. Det här är bara en sak som hänt av många saker men dock den värsta. Så ja jag är rätt inställd på att det kommer hända något som gör det än värre för mig.
/ BitterStefan
Idag var första gången jag mötte Carro efter våra samtal, vart iofs bara ett snabbt hej när hon passerade mig å Dåren i skolan, men hejet räckte till att jag skulle få ont i magen. Var nog iofs "möta folk som krossat mitt hjärta"-dagen idag. Mötte först Emelie (den största hjärtekrossaren av dem alla), sen Carro, sen Emelie igen å sen i stan en st Malin från lite längre bak i tiden. Nu var det väl iofs mest att möta Carro som var jobbigt men dem andra påminnelsena hjälper inte riktigt till i det läget.
Men iaf är det nån jävel som vet hur man kommer över tjejer? Just nu känns det bara tomt. Jag har fan redan lyckats börja sakna henne. Eller ja jag saknar väl tanken på oss tillsammans. Saknar hur det var innan hon började dra sig undan. Saker var så mkt skönare då, man hade liksom hopp om något bra men det sket sig å nu känns det mest tomt.
En del av mig är nog rätt arg på henne för jag tycker fan inte hon har skött det hela så bra. Skulle vilja få ett utbrott på henne egentligen, skulle nog kunna hjälpa lite grann att bara få ur sig det. Men samtidigt så vet jag att jag nog inte skulle känna mig så tillfredställd efteråt ändå. Hon är liksom inte en sån man vill skälla på. Hon skulle inte stå där och käfta emot eller nåt utan snarare bara lyssna på allt, ta in det, hålla med och sen börja gråta och tycka illa om sig själv. Vilket knappast skulle hjälpa henne att hitta någon inre styrka som hon hävdade att hon behöver göra innan hon är redo för någon ny kille. Men samtidigt så vill man ändå skälla på henne, det ultimata hade varit om nån av er därute som inte är känslomässigt inblandad i det här hade gjort det. Visst jag hade känt empati för henne men hade blivit glad av att nån stått upp för mig också (notera stavningen Dåren).
Det där med inre styrka leder in mig på nästa grej. Hennes orsaker till att hon inte behövde någon kille just nu var att hon behövde hitta en inre styrka, ta reda på vad hon vill i livet och så var hon rädd för att bli sårbar och för att kunna såra någon annan vilket hon förövrigt verkar vara bra på. Men är inte alla dem där grejerna sånt som alla behöver och som alla tänker på? Den där inre styrkan bygger man ju upp under hela livet, det är inget man bara kan bygga upp och vips så finns det där. Det är liksom inget hus som man börjar bygga på och så en dag så är det färdigbyggt. Och veta vad man vill i livet vafan hallå är det nån som vet det? Tror inte majoriteten av oss ens vet det när man ligger på sin dödsbädd. Men det var tydligen viktigt att veta för annars så var det väldigt lätt att såra någon om man inte visste det. Varför i det röda helvetet ska tjejer tänka så mkt på sånt här tjaffs, låt livet har sin gång bara istället för att begränsa det av sina egna tankar. Och sen att göra sig sårbar det är väl för fan en risk som man får räkna med, lycka till att komma undan det liksom. Jag har blivit sårad ett flertal gånger men inte fan ger jag upp för det. Är det värt att vara ensam bara för att slippa risken att bli sårad? Varför måste man vara själv när man håller på med det här projektet, varför kan man inte släppa in någon i sitt liv å låta den vara med på ett hörn i det här byggandet. Jag tror att faktiskt ha någon där är en sak som gör att man kan hitta styrka, och vilja saker i livet kan man väl göra tillsammans, hur tillfredställande är det egentligen att göra saker själv? Runka vs. knulla nån!?!
Jag tycker iaf att det är relationer till andra människor som gör livet värt att leva. Hur kul är det egentligen att ha ett välbetalt jobb, vara proffs i någon sport eller sitta hemma själv framför datorn å spela poker och tjäna multum om man ändå sen bara kommer hem till ett tomt hus eller en tom lägenhet och det inte är någon som ringer till en. Visst nu är hon ju inte ensam å inte har kompisar eller så men samtidigt så helt plötsligt så kan alla vara borta. Inte att dem dör eller börjar hata henne då men bo på ett campus gör man inte i all evighet å hon har ju bara några månader kvar här. Tror hon att alla hennes kompisar kommer bo kvar här med henne eller flytta med henne nånstans? Nej stå du där själv om några månader å se hur mycket inre styrka du kommer ha då.
Sen såklart som mitt liv har fungerat så skulle jag inte bli förvånad om allt det där tjaffset ändå bara var dåliga bortförklaringar så att om nån månad eller nåt så ser man henne helt plötsligt hand i hand med nån kille. Men då kommer fan hon få känna på en hårtork som skulle få Sir Alex berömda hårtork att framstå som en hårtork som inte ens kan torka ett mikroskåpiskt pubishår. Men med mitt flyt så kommer det bli så. Hur många människor råkar ut för följande:Bli störtkär i en tjej och sen få hjärtat krossat av henne, vid tillfället så bor man 12 mil ifrån varandra, när man mår som sämst så flyttar man till ett nytt ställe och samtidigt så inser man att tjejen oxå flyttat till samma ställe vilket är illa nog, men eftersom det är mig det gäller så räcker det inte med att bo på samma ställe utan man lyckas då självklart bli grannar så man kan se rakt in i varandras lägenheter och att komma över någon man ser var dag och då blir påmind om är på gränsen till omöjligt och att sen då på det veta att var gång man tittar ut genom fönstret så riskerar man se henne i famnen på nån annan vilket också har hänt. Det här är bara en sak som hänt av många saker men dock den värsta. Så ja jag är rätt inställd på att det kommer hända något som gör det än värre för mig.
/ BitterStefan
Kommentarer
Postat av: sune
det bästa sättet att glömma är att flytta långt ifrån denna människa alternativt gå ut på krogen och hitta nåt nytt, lite dåliga tips kanske men det funkar iaf
Postat av: Stefan
hehe ja men senast jag flyttade så gick det sådär som sagt :P
Trackback
