Roadtrip till en stad vid en sjö i ett land
Var på roadtrip idag med dåren i hans hemtrakter. Planen var att äta pizza och intervjua en företagare. Kl 11:30 stod dåren utanför mitt hus och tutade på mig, i sin väntan passade han på att några månader för sent klistra på skattemärket på bilen (har nån någonsin satt på det i tid?). Färden startade sedan mot nordligare breddgrader. Till sin fasa upptäckte Stefan att dårens vindrutetorkare var i lika bra skick som Affes mamma, alltså totalt utslitna, vilket gjorde att man hade exakt noll sikt genom framrutan. Stefan som i normala fall håller i sig när han åker bil med dåren håller nu, hela bilfärden, krampaktigt i det där handtaget ovanför dörren som av någon anledning är där, precis som om det skulle hjälpa att hålla i den om man krockar liksom. Stefan påpekar många ggr att vid nästa mack stannar vi och köper nya utan något som helst bifall. Man köper inte sånt på mackar hävdar dåren, det är ockerpriser. Stefan tänker att han är beredd att betala ockerpriser för att få fortsätta leva.
Till slut kommer vi fram till resans första delmål, den lokala pizzerian. Till stefans besvikelse visar det sig att där inte befinner sig några sälar, tydligen så har en säl siktats i ett kök nånstans i närheten där den bakar?! En mkt god pizza bakad av Toony inmudigas. Bakläxa dock till pizzerian, själva delen i restaurangen där man äter skall inte placeras i ett kylrum.
Efter pizzabesöket så bär det av hem mot dårens hus. Där träffar man på damen som för typ 23 år sen pirrade med en halvdansk snubbe som sedan resulterade i en liten dåre, hon var trevlig.
<----dåre
Träffade sedan på en hund som tyckte lite väl bra om Stefan ock. Efter lite husesyn där dårens gamla pojkrum visade sig vara ett trevligt rum i källaren så sprangs det på ett bordtennisbord (heter det så?). Det var givet att det bordet skulle användas och trots att Stefan inte spelat kinesernas sport nr.1 på tio år kanske så märktes ingen ringrost och dåren spöades i set efter set efter set.
Efter vår marathonmatch så bar det av mot företagaren som vi skulle intervjua. Efter nån timmes väntande på den mkt upptagna mannen och efterföljande sväng till posten så fick vi till slut vår intervju. Den var väldigt eh eh eh.....givande. Det mest intressanta med den var att snubben verkade skita i det mesta som hade med regler och lagar att göra, det skiter jag i var ett ganska vanligt svar, men av nån anledning så vågade han inte hänga upp en liten skylt pga. det krävdes bygglov för den. Ganska intressant hur man kommer på att just den lagen skall efterföljas.
Efter vår givande intervju så var det dax för hemfärd igen. Stefan hade dock inte gett upp sina försök till att få dåren att byta torkarblad då han fortfarande är lite sugen på att överleva (speciellt efter att han för en gångs skull inte blivit toknobbad av en tjej han gillar och ser chansen till att få lite koochi koochi under täcket och därför inte behöver krocka med en timmerbil eller nåt) och då det skulle bli ett litet stopp till på en omtalad shellmack (där dåren brukar förtära mumsiga muffins som han jämt tjatar om och närmast gjort dem mytomspunna) så hoppades Stefan in i det sista, men det visade sig att dem där bladen kostade 350 kr typ å så mkt är livet faktiskt inte värt.
Resan hem gick sen trots bristen på torkarblad helt ok, mkt tack vare den eminent goda och matiga muffinen.
Nu ska vi på två dar skriva ihop ett helt arbete om skiten!!!! Wehoo, det kommer bli så jävla kul så det finns inte.
Peace out/ El Stefano
Till slut kommer vi fram till resans första delmål, den lokala pizzerian. Till stefans besvikelse visar det sig att där inte befinner sig några sälar, tydligen så har en säl siktats i ett kök nånstans i närheten där den bakar?! En mkt god pizza bakad av Toony inmudigas. Bakläxa dock till pizzerian, själva delen i restaurangen där man äter skall inte placeras i ett kylrum.
Efter pizzabesöket så bär det av hem mot dårens hus. Där träffar man på damen som för typ 23 år sen pirrade med en halvdansk snubbe som sedan resulterade i en liten dåre, hon var trevlig.
<----dåreTräffade sedan på en hund som tyckte lite väl bra om Stefan ock. Efter lite husesyn där dårens gamla pojkrum visade sig vara ett trevligt rum i källaren så sprangs det på ett bordtennisbord (heter det så?). Det var givet att det bordet skulle användas och trots att Stefan inte spelat kinesernas sport nr.1 på tio år kanske så märktes ingen ringrost och dåren spöades i set efter set efter set.
Efter vår marathonmatch så bar det av mot företagaren som vi skulle intervjua. Efter nån timmes väntande på den mkt upptagna mannen och efterföljande sväng till posten så fick vi till slut vår intervju. Den var väldigt eh eh eh.....givande. Det mest intressanta med den var att snubben verkade skita i det mesta som hade med regler och lagar att göra, det skiter jag i var ett ganska vanligt svar, men av nån anledning så vågade han inte hänga upp en liten skylt pga. det krävdes bygglov för den. Ganska intressant hur man kommer på att just den lagen skall efterföljas.
Efter vår givande intervju så var det dax för hemfärd igen. Stefan hade dock inte gett upp sina försök till att få dåren att byta torkarblad då han fortfarande är lite sugen på att överleva (speciellt efter att han för en gångs skull inte blivit toknobbad av en tjej han gillar och ser chansen till att få lite koochi koochi under täcket och därför inte behöver krocka med en timmerbil eller nåt) och då det skulle bli ett litet stopp till på en omtalad shellmack (där dåren brukar förtära mumsiga muffins som han jämt tjatar om och närmast gjort dem mytomspunna) så hoppades Stefan in i det sista, men det visade sig att dem där bladen kostade 350 kr typ å så mkt är livet faktiskt inte värt.
Resan hem gick sen trots bristen på torkarblad helt ok, mkt tack vare den eminent goda och matiga muffinen.
Nu ska vi på två dar skriva ihop ett helt arbete om skiten!!!! Wehoo, det kommer bli så jävla kul så det finns inte.
Peace out/ El Stefano
Kommentarer
Trackback
