Rostade och saltade solroskärnor

Stefan tror ibland att han är nyttig. Istället för att ta en påse chips tar han då rostade majskorn. Eller som fallet var idag; Rostade och saltade solroskärnor.

Stefan är inte som alla andra. Han tål nämligen inte nötter. Inte pälsdjur, kärnfrukter eller pollen heller för den delen. Här är vad vi i folkmun kallar "den svaga länken" eller "av naturen sämre lottad".

Men snäll är han och det visade han prov på när jag faktiskt fick smaka några av hans 3649 solroskärnor. Gott i början, som att tugga på bark efter 5 sekunder. Men, det ledde i alla fall till något lärorikt.

Jag har beskrivit för Stefan hur nötter smakar!

Märkte att om man skalade solrosfröet, stoppade in innanmätet i munnen och slickade på det salta skalet så smakade det i princip som en Cashew-nöt. Detta fick jag självklart tvunget lära Stefan. Jag menar, att inte veta hur en nöt smakar är som att inte ha fått saltstänk i ansiktet ute på havet, eller inte uppleva hur träden blir gula och röda och fäller sina löv på hösten. Dagens goda gärning således!




Så numera är vi inte längre Stefan och Affe.

Vi är Affe the king & Stefan the Nut Licker!

Kommentarer
Postat av: Stefan

Fatta vad bra jag kommer bli på att slicka nu. Eller så sparar vi skiten till vintern och ger fåglarna lite solrosfrö deluxe.

2009-10-01 @ 00:02:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0